KSK-Podden

Krönika.

"We can dance Nobby's dance, we can dance it in France".

Satt häromdagen och kollade fotbolls-VM när Sverige spelade mot Chile och tänkte tillbaka till herrarnas senaste batalj i VM. En bra insats trots allt när man tänker tillbaka. Bra fotboll och spännande ända fram till och med finalen.

Att Sverige då lyckades ta sig vidare till slutspelet efter hjälteinsatsen mot Italien gjorde ju inte saken sämre, ur ett mediaperspektiv.

Men så var det matchen då fick Sverige stryk i slutminuten av Tyskland och det blev ett surt efterspel med en massa näthat mot en spelare som en del ansåg hade förorsakat den frispark som en tysk spelare skruvade in i bortre krysset. Att en idrottsturnering kan engagera folk det vet jag men att det ska falla ut i hot och hat har jag extremt svårt att förstå.

”- Nej, det var bättre förr”, skulle man kunna utbrista härvidlag. Jag håller med.

1966 var jag 9 år och tillbringade en del av sommarlovet hos farmor och farfar. Den sommaren gick fotbolls-VM i England och gruppspelet avgjordes i Englands mest kända fotbollsorter som till exempel: Manchester, Liverpool samt med finalen på Wembley i London. England spelade final mot ärkerivalen Tyskland och finalen spelades inför 98 000 åskådare.

Farfar och jag följde fotbollen, dvs de få matcher som gick att se på svensk TV. En del matcher minns jag lite vagt men det var några händelser och personer som jag minns bättre. Jag kommer ihåg Uwe Seeler, den tyske lagkaptenen som var en klassisk centertank. Bara 169 cm lång knatade han runt och stångades på planen.

I England fanns namn som Gordon Banks, Jackie och Bobby Charlton, Geoff Hurst. Klassiska fotbollsnamn. Men de minns jag knappt att jag såg i detta VM. Förlåt Uwe, Jackie, Bobby och ni andra stora fotbollsspelare men jag minns bara en spelare riktigt bra och som jag följde de matcher som jag såg med England: Norbert ”Nobby” Stiles, mest känd som ”Nobby” Stiles.

”Nobby” var en kortväxt, markerande, defensiv mittfältare. Född i familjens källare, mitt under en flygräd 1942, i Manchester. Han blev mycket tunnhårig redan i tidig ålder och hade dessutom löständer i överkäken som han plockade ut vid matchstart. Denne Nobby blev min idol under VM 1966. Han punktmarkerade ut den portugisiske stjärnan Eusebio i semifinalen och belackarna tyckte han var en ful fisk, både till utseende och via sitt beteende på planen men jag älskade denna antihjälte mer än någon annan fotbollsspelare under detta VM.

Hans uppvisning under prisutdelningen i finalen, efter att Geoff Hurst avgjort förlängningen mot Tyskland, är fortfarande en klassiker för oss som gillar udda hjältar. Nobby lyfte den dåvarande VM-bucklan, ”Jules Rimet Trophy” i luften med ena handen och sina löständer i andra handen och dansade en jig. En uppvisning som de engelska fansen uppmärksammade i VM i Frankrike 1998 då man sjöng: "We can dance Nobby's dance, we can dance it in France". Tyvärr fick England stryk av Argentina i 8-delsfinalen på straffar men anti-hjälten ”Nobby” lever kvar i mångas minne.

Även i mitt. Ursäkta Ola Toivonen, Markus Berg och ni andra i Sveriges landslag men ni har ingen chans mot ”Nobby”.

Nedan: Nobby Stiles och Sir Bobby Charlton

Nedan: Nobby firar med löständerna i en ask i handen efter VM-finalen 1966. Skulle man få se det nu förtiden????